I helgen så var jag o besökte min mamma. Hon är snart 90 år. Demens, propp I hjärnan o Alzheimer tar på hennes minne o förmåga. Men det som alltid lyser igenom är hennes humor. När vi säger att 'Nu var det femte gången du säger det här' så kommer det klockrent 'Jasså, inte fler gånger. Jag trodde det var tionde'.
Hon går ganska så lätt över gräsmattan o grusgången när hon kom ut till huset o hälsade på. Annars får hon ta med rollator. Fast den brukar hon glömma bort, liksom det mesta utom en sak. Sin last - rökningen. Däremot så brukar tändaren o cigarettpaketen vara på rymmen. Men hon har lärt sig att på äldreboendet så är det personalen som tillhandahåller ciggisarna. Rökning dödar sägs det. Men I det här fallet så är hon undantaget som bekräftar regeln.
Demens o Alzheimer tar personen från oss men lämnar människan kvar. Så det är med sorg som vi ser henne lämna oss. Livets gång.
Älskar min mamma, hennes humor o enorma självironi.